Inspiration

Att skriva handlar visserligen om inspiration ibland. Eller snarare, mycket sällan. Alltså att jag rusar till datorn och sätter mig för att inspirationen fullkomligt sprutar ur mig. Nej, det handlar mer om beslutsamhet och transpiration. Det är bara att sätta sig på skrivbordsstolen och börja. Om jag inte sitter där och börjar kommer det heller inte att kunna avslutas. Det som jag satt upp som mål. Att bli klar. Att skriva romanen. Att skriva bloggtexter. Eller vad det nu kan vara.

Men det är själva görandet. Att skriva. Att komma till skott och se hur bokstäverna ökar i antal och fyller rad efter rad.

Men det är svårt att komma dit. Det är skönt att slöa i soffan, läsa en bok, ta en promenad. Och ändå. När jag väl sitter här så fungerar det. Visst. Det kan vara stunder av skrivkramp, torka, black out, men hittills har jag varit rätt förskonad. Kanske har det att göra med att jag tidigare målat akryl en hel del och där den vita uppspända duken var skrämmande. Lika bra att få dit en färgklick - sprätt på liksom. Då är duken “smutsad” och Prestationsprinsessans tankar om att det ska bli en storslagen målning av den vita duken har fått sina törnar.

Det är på samma sätt med pappret eller den vita sidan på skärmen. Trycka dit några bokstäver, bilda några ord och så är det igång. Kanske inte alltid, eller rätt sällan blir det så som jag har gått och funderat på att jag ska skriva. Det är många av mina bloggtexter och även i mina texter till min mikropodd “Coachen på bänken” (finns i appen Time to Tell) som har gasat iväg åt lite annat håll än vad planen var. Men jag har skrivit. Klivit över Perfektionsmadamen och Prestationsprinsessan och bara låtit skrivandet komma.

Det är något helt annat med den där inspirationen som snarare är knuten till idéer. De kan överfalla när som helst. Som igår när jag var på Uppsala Universitet för ett möte och där - mitt under lunchen - överföll den mig. En boktitel. Utifrån ett samtal vid bordet. Och den här gången kastade jag mig över telefonen och skrev ner den i min post-it-app. Jag brydde mig inte om att det kanske var någon som tyckte att jag bar mig ouppfostrat åt som tog upp mobilen. Men det tog bara någon minut!

Nöjd. Sjukt nöjd.
Det kanske blir ordning på mig och mina idéer trots allt.

Föregående
Föregående

Det är mycket på gång …

Nästa
Nästa

Samla och lagra idéer