Historien om Nanna
Får man ljuga?
Historien om Nanna föddes när min kära moster Lea berättade om en anmoder, min morfars morfars mor, och en skröna som släkten muntligen förde vidare om henne. Nu kan jag ju inte avslöja skrönan för då har jag ju avslöjat min bok, ja, till och med slutet på den. Resten - det som leder fram till slutet är rent och skärt påhitt.
Ja, jag har till och med haft fräckheten att flytta henne från Oulu-trakten i Finland till en obestämd by i Tornedalen. Helt enkelt för att jag känner till någon liten by där bättre än omgivningen i Finland där verklighetens Nanna bodde.
Dessutom har jag helt sonika bytt namn på henne. Eller ja, Nanna kallades hon nog enligt skrönan, men hon hette inte Agneta Johanna. Tror jag.
Så ja, det är en skröna vars korrekthet med verkligheten jag förmodligen aldrig kommer att få svar på. Och det har blivit till en fantasihistoria kryddad med just denna skröna. Och som alla etablerade författare brukar säga - all eventuell överensstämmelse med platser, namn och personer i historien är en ren och skär slump. Jag har ljugit som tusan.
Eller ja, fantiserat.
“Förlåt. Förlåt igen för att jag är så hetsig, men jag är så innerligt trött på att männen bara tar för sig i världen.”
Historien om Nanna har varit hos en manusutvecklande lektör och hittat hem igen. Sedan har hon fått ligga och vänta i över ett halvår. Mest beroende på att jag varit fullt upptagen med att hjälpa andra författare i min egenskap som manusutvecklande lektör, men också för att hon nog ha behövt få lite avstånd från mig.
Nu har jag påbörjat slutmassagen och har satt ett slutdatum då det faktiskt får lov att vara klart! Sen tar nästa steg vid. Vart ska hon ta vägen sedan för att hitta ut i bokhyllorna?
Ljudbok. Inte mig emot. Om det inte duger med min egen röst har jag så klart önskemål. Varför inte Bianca Kronlöf? En kvinna som jag känner är essensen i Nanna. Rädd och modig på samma gång. Och så tänker jag att hon kan uttala finska namn och begrepp på ett bra sätt. Men det finns också två andra favoriter. Lo Kauppi och Emma Bromée. Av olika skäl.
